Let`s Stop
Så har det hänt igen.
För andra gången på kort tid blir en Let`s dance-deltagare allvarligt sjuk.
Först fick Mojje en hjärtattack.
Och nu har så Magdalena Graaf fått en hjärnblödning.
Är allt en olycklig slump?
Icke.
Detta måste vara ett tecken på att gud inte tillåter b-kändisar att snubbla runt
i teve bästa sändningstid. Att gud inte vill att någon miljon svenskar varje lördag
ska se Hasse Aro ge flörtiga blickar till höger och vänster. Ok att han har gjort det
i TV3 i hundra år. Men detta är ändå TV4.
Han gav oss några chanser. Gud är bra så. Men nu när vi är innte på 4:e(?) säsongen
fick han nog. Han var helt enkelt tvungen att ta i med hårdhandskarna.
Om inte TV4 stoppar programmet snarast så kommer förmodligen Blondin-bella, av
misstag, knäa David Hellenius i huvet att han aldrig mer kommer kunna göra en till sketch.
Gud vinner alltid.
För andra gången på kort tid blir en Let`s dance-deltagare allvarligt sjuk.
Först fick Mojje en hjärtattack.
Och nu har så Magdalena Graaf fått en hjärnblödning.
Är allt en olycklig slump?
Icke.
Detta måste vara ett tecken på att gud inte tillåter b-kändisar att snubbla runt
i teve bästa sändningstid. Att gud inte vill att någon miljon svenskar varje lördag
ska se Hasse Aro ge flörtiga blickar till höger och vänster. Ok att han har gjort det
i TV3 i hundra år. Men detta är ändå TV4.
Han gav oss några chanser. Gud är bra så. Men nu när vi är innte på 4:e(?) säsongen
fick han nog. Han var helt enkelt tvungen att ta i med hårdhandskarna.
Om inte TV4 stoppar programmet snarast så kommer förmodligen Blondin-bella, av
misstag, knäa David Hellenius i huvet att han aldrig mer kommer kunna göra en till sketch.
Gud vinner alltid.
Tintin
I veckan har ett stort samtalsämne drabbat lilla Sverige. Är Tintin homosexuell?
Många har sagt sitt. Journalister har skrivit krönikor, folk på stan och kändisar har fått svara ja eller nej.
Men frågan verkar fortfarande vara obesvarad. Är vår lilla hjälte gay?
Och Ja säger kanske du. Varför umgås man annars med Kapten Hadock om man inte tänker ha sex med karln, säger du. Inte vet jag. Och är inte Tintin ett tjejnamn? Eller åtminstone tvåkönat. Ja, nåt lurt måste vara i görningen. Dessutom har han den där jättelilla söta hunden som han ständigt och jämt bär omkring på. 50 år före Paris Hilton.
Men, suckar jag då.
Är inte vår älskade Tintin en tecknad figur? Är han inte en serietidningshjälte för små små barn? När blev han överhuvudtaget en sexuell person? Är Tintin homosexuell....nej han är Asexuell...han har inga sådana egenskaper...hans liv tar slut vid pärmarna...det enda han gör är att springa efter tjuvar...han har inte tid för att flörta med Hadock...och skulle något ha hänt var det förmodligen på en fylla mitt ute på en ocean, hundratals mil ifrån någon annan.
Så kära fosterland, ge upp. Skaffa ett liv. Tecknade figurer finns inte på riktigt. Och aftonbladet, homosexualitet är inte så spännande 2009, hitta på något nytt.
Sen att Tinky-Winky är bög är ju allmän kännedom
Många har sagt sitt. Journalister har skrivit krönikor, folk på stan och kändisar har fått svara ja eller nej.
Men frågan verkar fortfarande vara obesvarad. Är vår lilla hjälte gay?
Och Ja säger kanske du. Varför umgås man annars med Kapten Hadock om man inte tänker ha sex med karln, säger du. Inte vet jag. Och är inte Tintin ett tjejnamn? Eller åtminstone tvåkönat. Ja, nåt lurt måste vara i görningen. Dessutom har han den där jättelilla söta hunden som han ständigt och jämt bär omkring på. 50 år före Paris Hilton.
Men, suckar jag då.
Är inte vår älskade Tintin en tecknad figur? Är han inte en serietidningshjälte för små små barn? När blev han överhuvudtaget en sexuell person? Är Tintin homosexuell....nej han är Asexuell...han har inga sådana egenskaper...hans liv tar slut vid pärmarna...det enda han gör är att springa efter tjuvar...han har inte tid för att flörta med Hadock...och skulle något ha hänt var det förmodligen på en fylla mitt ute på en ocean, hundratals mil ifrån någon annan.
Så kära fosterland, ge upp. Skaffa ett liv. Tecknade figurer finns inte på riktigt. Och aftonbladet, homosexualitet är inte så spännande 2009, hitta på något nytt.
Sen att Tinky-Winky är bög är ju allmän kännedom
Hejsan
Jag heter Johan och ska se Markus Krunegård nästa lördag.
Det ska bli helt underbart. Markus är nämligen Jesus i svensk musik.
Jag kan, efter någon månads intensiv lyssning inte tänka mig ett liv utan honom.
Och det är lite skrämmande. Och en aning frustrerande. Man blir frusterad av Markus.
Han är lite för bra för att det ska vara helt ok. Visst finns det små små hål i fasaden,
men när 99 % är helt perfekt får man ju inte annat än prestationsångest.
Men visst är det skönt att han finns. Är det en slump att Ulf Lundell lägger ner sin
musikkarriär, eller har han sett sig besegrad? Markus-lyriken är så överlägsen på
så många plan. En utveckling emot det enkla, fula, raka, som jag inte riktigt vet vart det
kommit ifrån. Håkan har nosat på det. Vapnet kanske var pionjärer inom konsten, som sedan
Säkert! förfinade härom året, och som nu har nått sin perfektion. Nästan.
Eller är jag helt ute och cyklar. Bara för att jag har hört det i den här kronologiska ordningen, så
betyder det ju inte att det är rätt för det. Året innan Säkert! kom Hets! skiva som till viss del
liknar markusevangeliet. Och i Laakso har Markus kanske smygit runt och kört precis samma grej
fast på engelska. (jag vet inte, jag kan inte engelska)
Hörde att Jocke berg gillade Markus. Det skulle vara intressant att höra ett-lite-mer-rakt-på-sak-inspirerat Kent.
Jag fördriver dagarna på Per sinding-larsens blogg på svt.se. Där kan man höra laakso spela "västerbron". Guld.
Rent guld.
För övrigt har min hörsel lagt ner och jag ska till Thailand. Jag som lovat att aldrig åka till Thailand.
För övrigt två tycker jag inte om Coldplay. Dom gör mig ledsen. Warning sign tycker jag speciellt inte om punkt
Det ska bli helt underbart. Markus är nämligen Jesus i svensk musik.
Jag kan, efter någon månads intensiv lyssning inte tänka mig ett liv utan honom.
Och det är lite skrämmande. Och en aning frustrerande. Man blir frusterad av Markus.
Han är lite för bra för att det ska vara helt ok. Visst finns det små små hål i fasaden,
men när 99 % är helt perfekt får man ju inte annat än prestationsångest.
Men visst är det skönt att han finns. Är det en slump att Ulf Lundell lägger ner sin
musikkarriär, eller har han sett sig besegrad? Markus-lyriken är så överlägsen på
så många plan. En utveckling emot det enkla, fula, raka, som jag inte riktigt vet vart det
kommit ifrån. Håkan har nosat på det. Vapnet kanske var pionjärer inom konsten, som sedan
Säkert! förfinade härom året, och som nu har nått sin perfektion. Nästan.
Eller är jag helt ute och cyklar. Bara för att jag har hört det i den här kronologiska ordningen, så
betyder det ju inte att det är rätt för det. Året innan Säkert! kom Hets! skiva som till viss del
liknar markusevangeliet. Och i Laakso har Markus kanske smygit runt och kört precis samma grej
fast på engelska. (jag vet inte, jag kan inte engelska)
Hörde att Jocke berg gillade Markus. Det skulle vara intressant att höra ett-lite-mer-rakt-på-sak-inspirerat Kent.
Jag fördriver dagarna på Per sinding-larsens blogg på svt.se. Där kan man höra laakso spela "västerbron". Guld.
Rent guld.
För övrigt har min hörsel lagt ner och jag ska till Thailand. Jag som lovat att aldrig åka till Thailand.
För övrigt två tycker jag inte om Coldplay. Dom gör mig ledsen. Warning sign tycker jag speciellt inte om punkt
På tal om demens
...så glömmer jag ju väldigt lätt att skriva saker här. Jag har ännu impulsen att bearbeta mina tankar i bloggskrivarbanor,
men jag har inte karaktär nog att sätta mig här och skriva. Den som skriver nu är en helt annan karaktär. Nåväl.
På tal om demens..
Så har "du är min man" med BAO legat på svensktoppen sedan 1879. Hur kan det komma sig kan man ju fråga sig?
Har det med låtens stora variation att göra? knappast.. Nej, det måste ju handla om den utbredda demensen i Sverige. Det går ju inte komma ifrån att det är tantmusik. Och tanterna glömmer helt enkelt bort låten vecka efter vecka. Jag ser ingen annan förklaring.
Mamma går på Hemse. Får se en liten pudel. Går självklart fram och klappar. Kikar upp emot ägaren och frågar på en ren byråkratisk nivå: Är det en dvärg?
"nej" säger ägaren " Det är en hund"
I Förrgår kom min syster hem med en bok. Ni har säkert hört talas om den. "Barn skriver till gud". Det är en fantastisk bok.
"käre gud
Jag blev vänsterback
Tack!
/Roland"
"Käre Gud
räkna med mig.
Din vän.
Hubbe"
"Du är en av de två
jag tycker bäst om
i hela världen.
Petra"
"vi har läst att
Edison uppfann ljuset.
Jag trodde det var du.
Anna Maria"
"Käre Gud
Din bok är rätt frän.
Jag gillar science fiction.
Du hade hemskt bra ideer och
jag skulle vilja veta hur du kom på allt.
din läsare
Jimmy"
"Hur fick du reda på att du var gud?"
Pernilla
"Förlåt att jag
inte har skrivit
tidigare men
jag har inte lärt
mej att skriva
förrän nu.
Märta"
men jag har inte karaktär nog att sätta mig här och skriva. Den som skriver nu är en helt annan karaktär. Nåväl.
På tal om demens..
Så har "du är min man" med BAO legat på svensktoppen sedan 1879. Hur kan det komma sig kan man ju fråga sig?
Har det med låtens stora variation att göra? knappast.. Nej, det måste ju handla om den utbredda demensen i Sverige. Det går ju inte komma ifrån att det är tantmusik. Och tanterna glömmer helt enkelt bort låten vecka efter vecka. Jag ser ingen annan förklaring.
Mamma går på Hemse. Får se en liten pudel. Går självklart fram och klappar. Kikar upp emot ägaren och frågar på en ren byråkratisk nivå: Är det en dvärg?
"nej" säger ägaren " Det är en hund"
I Förrgår kom min syster hem med en bok. Ni har säkert hört talas om den. "Barn skriver till gud". Det är en fantastisk bok.
"käre gud
Jag blev vänsterback
Tack!
/Roland"
"Käre Gud
räkna med mig.
Din vän.
Hubbe"
"Du är en av de två
jag tycker bäst om
i hela världen.
Petra"
"vi har läst att
Edison uppfann ljuset.
Jag trodde det var du.
Anna Maria"
"Käre Gud
Din bok är rätt frän.
Jag gillar science fiction.
Du hade hemskt bra ideer och
jag skulle vilja veta hur du kom på allt.
din läsare
Jimmy"
"Hur fick du reda på att du var gud?"
Pernilla
"Förlåt att jag
inte har skrivit
tidigare men
jag har inte lärt
mej att skriva
förrän nu.
Märta"
En natt när Juli ligger för döden
Jag har inte skrivit på länge här. Klara verkar tycka att jag ska göra det. Och då gör jag väl det då.
Ingen kommer väl tycka om innehållet, men så är det ibland. Det blir det här eller inget. Och nu är inget
redan försent. Ett bortirrat brev till Sofie.
Vem är du?
Vad vill du mig?
Jag tror att jag har gett upp hoppet om att hon ska ta sig samman och leva upp. Det verkar inte vara anledningen.
Det är försent. Hon hade isåfall i ett svagt ögonblick mycket tidigare gjort det. Och jag vet lika mycket att jag inte är
värdelös. Hon tycker om mig väldigt mycket. Kanhända inte lika mycket som hon tycker om ilskan. Men det är en smäll
jag får ta. Vad har jag för fler alternativ? Vill hon inte göra mig illa? En möjlighet, men då måste hon, mina en miljon rop till trots, vara väldigt säker på sin sak. Att hon inte skulle vara till någon nytta här. Kan hon vara arg på mig? också möjligt. Även om hon har sagt att så inte är fallet.
Har vi växt ifrån varandra? Möjligt, men låt mig då få se det. Jag är fast.
Jag vet att vi har gjort olika val. Tänkt olika tankar. Säg mig vilka resultat det har gett.
För att gå emot mig själv och ge ifrån mig lite ilska:
Jag är arg på dig
Du sårar mig
Mycket
För jag saknar dig
Och du ignorerar mig
Och jag tror att det här tillståndet är omänskligt
för det gör ont
För du sårar mig
Och då blir jag arg på dig
Och stå ut med mig
För jag behöver dig.
Och nu kan jag aldrig veta när du får läsa det här. Tur är kanske det.
Men jag säger dig. Om du läser detta och fortfarande spelar död. Va död då.
Du får vara död. Gå bara. Kom aldrig mer tillbaka. Försvinn. Tänk inte ens tanken på att se mig igen.
Jag kommer vara uppe i luften. Och du ska inte få fortsätta dra ner mig. Visst ska du få sitta för
dig själv och hålla dina skatter i en burk. Men dra inte in mig i skiten. Då är du död för mig.
Ring mig, vännen.
Nu.
Ingen kommer väl tycka om innehållet, men så är det ibland. Det blir det här eller inget. Och nu är inget
redan försent. Ett bortirrat brev till Sofie.
Vem är du?
Vad vill du mig?
Jag tror att jag har gett upp hoppet om att hon ska ta sig samman och leva upp. Det verkar inte vara anledningen.
Det är försent. Hon hade isåfall i ett svagt ögonblick mycket tidigare gjort det. Och jag vet lika mycket att jag inte är
värdelös. Hon tycker om mig väldigt mycket. Kanhända inte lika mycket som hon tycker om ilskan. Men det är en smäll
jag får ta. Vad har jag för fler alternativ? Vill hon inte göra mig illa? En möjlighet, men då måste hon, mina en miljon rop till trots, vara väldigt säker på sin sak. Att hon inte skulle vara till någon nytta här. Kan hon vara arg på mig? också möjligt. Även om hon har sagt att så inte är fallet.
Har vi växt ifrån varandra? Möjligt, men låt mig då få se det. Jag är fast.
Jag vet att vi har gjort olika val. Tänkt olika tankar. Säg mig vilka resultat det har gett.
För att gå emot mig själv och ge ifrån mig lite ilska:
Jag är arg på dig
Du sårar mig
Mycket
För jag saknar dig
Och du ignorerar mig
Och jag tror att det här tillståndet är omänskligt
för det gör ont
För du sårar mig
Och då blir jag arg på dig
Och stå ut med mig
För jag behöver dig.
Och nu kan jag aldrig veta när du får läsa det här. Tur är kanske det.
Men jag säger dig. Om du läser detta och fortfarande spelar död. Va död då.
Du får vara död. Gå bara. Kom aldrig mer tillbaka. Försvinn. Tänk inte ens tanken på att se mig igen.
Jag kommer vara uppe i luften. Och du ska inte få fortsätta dra ner mig. Visst ska du få sitta för
dig själv och hålla dina skatter i en burk. Men dra inte in mig i skiten. Då är du död för mig.
Ring mig, vännen.
Nu.
Citat
Om du vill kritisera någon
Gå en mil i deras skor.
Och sen när du väl kritiserar någon
Är du en mil iväg med deras skor.
Gå en mil i deras skor.
Och sen när du väl kritiserar någon
Är du en mil iväg med deras skor.
UKM
Undulater Käkar Mask, eller Ung Kultur Möts som det också kallas, ägde rum i veckan.
Musiker, dansare, poeter, och konstnärer ifrån hela sverige hade samlats i Uppsala, och då skulle självfallet vi också vara där. Vår 7 minuter långa spelning blev en besvikelse. Efter att ha lämnat soundchecket med en läcker medhörning trodde vi i vår naiva tillvaro att det skulle bli så sen på kvällen. Men icke. Vi fick höra en bas. Och då kanske nån tycker att det inte var så illa pinkat, men nåt instrument till hade vart fint. Som en liten trumma, eller en liten gitarrsträng, eller varför inte rentav en liten ton ifrån sin egen röst?
Men dom i publiken tyckte åtminstone att det lät trevligt, och jag tyckte många i publiken var trevliga. Det är skönt när man bara går runt och älskar alla människor man möter. Man får hopp om livet och mänskligheten. Som Isabell ifrån tjörn. Eller Tartuffe-gänget från Linköping. Eller Hon den där som jag inte riktigt fattade vad hon hette. Eller hela UKM Gotland. Vilka människor! vart har dom gömt sig?
Tartuffe-workshopen var grym. Efter den har jag en grymt snygg bild på mig (mig och mig) själv och en perfekt lära känna varandra lek. Tunga grejer.
Veckans höjdpunkt var ändå på en pizzeria. Danne börjar glo på en helt vanlig kille och hävdar att han känner igen honom. Äsch, säger jag, han har jag aldrig sett förut. "Per hammar" säger danne. Och med en gång förstår jag vad han menar. Han är galen, danne. Killen som sitter en bit ifrån ser inte alls ut som Per hammar. MEN. Ändå något är det med honom. Han har växt upp, har klippt sig, har blivit smal, förändrats totalt. Men någonting i ögonen skriker per hammar. Rösten lika så. När vi sedan berättar det för några andra, hade dom också sätt honom och hade hört nånstans att det var han. Stora grejer. Jag har sett Per Hammar, tsatsikis bästa kompis, och Danne har skördat hem många poäng i kändisspotting.
god kväll
Sebastian Angertyr, eller johan som jag heter på dagarna.
Musiker, dansare, poeter, och konstnärer ifrån hela sverige hade samlats i Uppsala, och då skulle självfallet vi också vara där. Vår 7 minuter långa spelning blev en besvikelse. Efter att ha lämnat soundchecket med en läcker medhörning trodde vi i vår naiva tillvaro att det skulle bli så sen på kvällen. Men icke. Vi fick höra en bas. Och då kanske nån tycker att det inte var så illa pinkat, men nåt instrument till hade vart fint. Som en liten trumma, eller en liten gitarrsträng, eller varför inte rentav en liten ton ifrån sin egen röst?
Men dom i publiken tyckte åtminstone att det lät trevligt, och jag tyckte många i publiken var trevliga. Det är skönt när man bara går runt och älskar alla människor man möter. Man får hopp om livet och mänskligheten. Som Isabell ifrån tjörn. Eller Tartuffe-gänget från Linköping. Eller Hon den där som jag inte riktigt fattade vad hon hette. Eller hela UKM Gotland. Vilka människor! vart har dom gömt sig?
Tartuffe-workshopen var grym. Efter den har jag en grymt snygg bild på mig (mig och mig) själv och en perfekt lära känna varandra lek. Tunga grejer.
Veckans höjdpunkt var ändå på en pizzeria. Danne börjar glo på en helt vanlig kille och hävdar att han känner igen honom. Äsch, säger jag, han har jag aldrig sett förut. "Per hammar" säger danne. Och med en gång förstår jag vad han menar. Han är galen, danne. Killen som sitter en bit ifrån ser inte alls ut som Per hammar. MEN. Ändå något är det med honom. Han har växt upp, har klippt sig, har blivit smal, förändrats totalt. Men någonting i ögonen skriker per hammar. Rösten lika så. När vi sedan berättar det för några andra, hade dom också sätt honom och hade hört nånstans att det var han. Stora grejer. Jag har sett Per Hammar, tsatsikis bästa kompis, och Danne har skördat hem många poäng i kändisspotting.
god kväll
Sebastian Angertyr, eller johan som jag heter på dagarna.The Gastelyckan Ö -Themesong!
Du färgar om håret
Jag tar det här året för vad det är
Du har hittat spåret
Om jag kunde nå det
Skulle jag vara där
Och jag minns den dagen du planterade ett frö
När vi åkte buss emot gastelyckan ö
Ditt frö heter simon
Och han har en tvilling som är likadan
Om vi går förbi honom
Säger jag till honom att lämna stan
Två tysta veckor kom som skrek ett lågt adjö
Tills vi grät oss till sömns fram till gastelyckan ö
Och jag undrar om du någon gång har suttit vid telefon
Om du någon gång har velat men inte kommit därifrån
Och det har du väl såklart men jag undrar uppenbart
Har du någon gång tänkt ta mig tillbaka?
Och om man skärper sig
kan tiden gå rätt fort
Så var vi åter främmlingar
vad har vi gjort?
Vi hade något framför oss nåt ljust nåt stort
Ska aldrig mera spela andras kort
Och jag undrar om du någon gång har fastnat vid telefon
Om du någon gång har velat men inte kommit därifrån
Och det har du väl såklart Men jag undrar uppenbart
Har du någon gång tänkt ta mig tillbaka?
Och jag tror
Och jag vet
Men jag tror
Men jag vet
Mitt mod räcker inte till för att klara tystnaden
Då rullar dimman in den stora saknaden
Är rädd att bli sedd Rädd att bli klädd i den här miljön
Att jag finner en oas här i Gastelyckan Ö
Och jag undrar om du något gång har väntat vid telefon
Om du någong gång har velat men inte kommit därifrån
Och det har du väl såklart men jag undrar uppenbart
Har du någon gång tänkt ta mig tillbaka?
Och jag undrar om du någon gång på prov viskat mitt namn
För att se vad själva rörelsen med munnen lockar fram
Om du någonsin var kär kommer jag alltid finnas där
Är det bara jag som väntar jag som saknar?
Kan man väcka allt om det bara en gång vaknat?
Har du någon gång tänkt ta mig tillbaka?
Det kommer bättre dagar det kommer ett klokt adjö
Tills dess stannar jag i gastelyckan
Jag trivs bäst här i gastelyckan
Jag väntar vid gastelyckan ö
Mandoosa!!!! (!!!!!!!!!!!!!!!!)
Igår var det studentfirande. 24 timmars pussande och kramande på Hugo
Det var väldigt bra. Mamma Gerd hade lagat helt sjukt mycket god mat.
Dock var det lite tråkigt att jag inte fick träffa Sölvis, Maria, eller Robert. Hörde av Maja att Robert ska flytta till Stockholm.
Det är förjävligt. Jag älskar Robert. Jag behöver Robert. Och då ska han finnas till hands på Donner.
(För dom som blir upprörda nu, kan jag säga, självklart kan jag hålla kontakten med honom ändå)
Det bästa hände dock på Gutekällaren. Jag hoppar dit. Annars blir inlägget för långt.
Plötsligt står Rasta-Sara där och dansar, och jag springer fram och kramar på henne. Bredvid står en lång, mörk sengales. "Det här är min pojkvän! Vi ska gifta oss!"
Sara presenterar sen Mandosa för Klara. Och han börjar skrika. Han skriker. Och skriker.
Han skriker sitt namn. Tar ett livtag om Klara och lyfter upp henne i luften och skakar henne upp och ner (och skriker fortfarande).
Han släpper ner henne, frågar vad hon heter. Tio sekunder senare är vi där igen. Han skriker, lyfter, skakar, släpper, skriker.
Han förklarar sen att han är så lycklig över att ha träffat Sara, för att sedan en tredje gång börja skrika, lyfta upp klara, skaka klara, släppa klara.
Det var det bästa som har hänt mig i hela mitt liv. Jag blev så glad för Saras skull, och hela kvällen gick jag och försökte suga ut mer information och mer glädje ur den här mannen. Han hade flyttat till Göteborg från senegal för 7 månader sedan. Han är musiker, och hans favorit gitarr heter Johan. (Ja han skrek ett antal glädjeskrik över det med)
När det stängde vi två, kramade jag min kära vän, och nya idol, mandosa adjö. "Hoppas vi ses!" "See you on weeding!"
Jag älskar Mandosa.
Och jag ska lätt följa hans exempel i fortsättningen när jag träffar nytt folk. Det är bara upp i luften med dom. En efter en.
Man ska inte vara knusslig så.
Klockan 03.00 åker jag och Klara genom visby. En bit framför oss ser vi en ensam student stå och på nära håll studera ett staket. "Nu är det fara och färde" säger jag till min berusade färdkamrat. Precis när vi passarerar skriker klara "Men det är ju han!"
Då var det vår kära Hannes. Vår förträffliga danskompanjon de senaste timmarna. Då hade han tänkt gå ända ner till p18, så vi gav honom skjuts istället. Han blev glad. Han är glad.
Jag kommer ihåg när jag åkte bil med honom sist, hem ifrån Jonna. Det var trevlig det också. Han är så fin.
Nyheter i korthet:
Idag slutar min syster nian.
Idag fick jag en msn-kram av henne. Ni vet henne. Hennsihennsihennenini! Mandosa-henne!
Det var väldigt bra. Mamma Gerd hade lagat helt sjukt mycket god mat.
Dock var det lite tråkigt att jag inte fick träffa Sölvis, Maria, eller Robert. Hörde av Maja att Robert ska flytta till Stockholm.
Det är förjävligt. Jag älskar Robert. Jag behöver Robert. Och då ska han finnas till hands på Donner.
(För dom som blir upprörda nu, kan jag säga, självklart kan jag hålla kontakten med honom ändå)
Det bästa hände dock på Gutekällaren. Jag hoppar dit. Annars blir inlägget för långt.
Plötsligt står Rasta-Sara där och dansar, och jag springer fram och kramar på henne. Bredvid står en lång, mörk sengales. "Det här är min pojkvän! Vi ska gifta oss!"
Sara presenterar sen Mandosa för Klara. Och han börjar skrika. Han skriker. Och skriker.
Han skriker sitt namn. Tar ett livtag om Klara och lyfter upp henne i luften och skakar henne upp och ner (och skriker fortfarande).
Han släpper ner henne, frågar vad hon heter. Tio sekunder senare är vi där igen. Han skriker, lyfter, skakar, släpper, skriker.
Han förklarar sen att han är så lycklig över att ha träffat Sara, för att sedan en tredje gång börja skrika, lyfta upp klara, skaka klara, släppa klara.
Det var det bästa som har hänt mig i hela mitt liv. Jag blev så glad för Saras skull, och hela kvällen gick jag och försökte suga ut mer information och mer glädje ur den här mannen. Han hade flyttat till Göteborg från senegal för 7 månader sedan. Han är musiker, och hans favorit gitarr heter Johan. (Ja han skrek ett antal glädjeskrik över det med)
När det stängde vi två, kramade jag min kära vän, och nya idol, mandosa adjö. "Hoppas vi ses!" "See you on weeding!"
Jag älskar Mandosa.
Och jag ska lätt följa hans exempel i fortsättningen när jag träffar nytt folk. Det är bara upp i luften med dom. En efter en.
Man ska inte vara knusslig så.
Klockan 03.00 åker jag och Klara genom visby. En bit framför oss ser vi en ensam student stå och på nära håll studera ett staket. "Nu är det fara och färde" säger jag till min berusade färdkamrat. Precis när vi passarerar skriker klara "Men det är ju han!"
Då var det vår kära Hannes. Vår förträffliga danskompanjon de senaste timmarna. Då hade han tänkt gå ända ner till p18, så vi gav honom skjuts istället. Han blev glad. Han är glad.
Jag kommer ihåg när jag åkte bil med honom sist, hem ifrån Jonna. Det var trevlig det också. Han är så fin.
Nyheter i korthet:
Idag slutar min syster nian.
Idag fick jag en msn-kram av henne. Ni vet henne. Hennsihennsihennenini! Mandosa-henne!
Egalias Döttrar
Har ägnat de senaste två dygnen åt att intensivläsa Gerd Brantenbergs bok "Egalias Döttrar".
På många sätt en väldigt bra bok. Efter de första sidorna slog det mig att jag hade hört talas om den innan,
kanhända läst någon utvald text ur den under genuskursen i tvåan. "Pehån" som fenomen glömmer dam liksom aldrig.
Boken skildrar ett absolut matriarkat, och det är intressant att följa sina egna reaktioner. Gerd vill ju att dam ska hata kvinnornas beteende, och det är svårt att låta bli. Dam får många tankeställare under läsningen. Den är fortfarande aktuell på många sätt trots att den är skriven -77. Även om jag glädjande nog tycker den är inaktuell på vissa. I boken är verkligen varenda kvinna i landet Egalia en utpräglad kvinnsgris, något som jag faktiskt inte kan påstå om dagens män i vårt land. Men det är väldigt härligt hur dom i Egalia värderar den kvinnliga kroppen. Som till exempel "De stora menstruationsspelen".
Boken fick en liten oväntad reaktion på mig också. Fjolla som jag är, fann jag mod i männens romantiska inställning till kvinnorna. Hur dom satt hemma och väntade på att den fantasiska kvinnan i deras liv skulle komma och hämta dom och ta dom ut i världen.
Då känns det bättre att sitta här i tornet och vänta en dag till.
På många sätt en väldigt bra bok. Efter de första sidorna slog det mig att jag hade hört talas om den innan,
kanhända läst någon utvald text ur den under genuskursen i tvåan. "Pehån" som fenomen glömmer dam liksom aldrig.
Boken skildrar ett absolut matriarkat, och det är intressant att följa sina egna reaktioner. Gerd vill ju att dam ska hata kvinnornas beteende, och det är svårt att låta bli. Dam får många tankeställare under läsningen. Den är fortfarande aktuell på många sätt trots att den är skriven -77. Även om jag glädjande nog tycker den är inaktuell på vissa. I boken är verkligen varenda kvinna i landet Egalia en utpräglad kvinnsgris, något som jag faktiskt inte kan påstå om dagens män i vårt land. Men det är väldigt härligt hur dom i Egalia värderar den kvinnliga kroppen. Som till exempel "De stora menstruationsspelen".
Boken fick en liten oväntad reaktion på mig också. Fjolla som jag är, fann jag mod i männens romantiska inställning till kvinnorna. Hur dom satt hemma och väntade på att den fantasiska kvinnan i deras liv skulle komma och hämta dom och ta dom ut i världen.
Då känns det bättre att sitta här i tornet och vänta en dag till.
Maskrosor
Ibland kan det ta flera dagar innan man vaknar och märker saker.
Som när man kliver utanför dörren och märker att hela ängen brinner
utav soliga maskrosor. Man har liksom inte sett dom växa fram.
Helt plötsligt är dom bara där. I ett översvallande miljontal.
När man får tid för att bada i dom dagen efter har dom redan blåst iväg.
På den gula brinnande ängen finns det bara små flyktiga askblommor kvar.
Och jag vet att det kommer dröja ett år tills dom kommer leva upp igen.
Och jag vet att jag kommer missa dom på samma sätt då med.
Jag undrar hur mycket det säger om mitt liv?
Och jag undrar om du någonsin älskade mig på det sättet som jag älskar dig nu.
Du skulle ramla omkull.
Nej, du skulle stå upp.
Som när man kliver utanför dörren och märker att hela ängen brinner
utav soliga maskrosor. Man har liksom inte sett dom växa fram.
Helt plötsligt är dom bara där. I ett översvallande miljontal.
När man får tid för att bada i dom dagen efter har dom redan blåst iväg.
På den gula brinnande ängen finns det bara små flyktiga askblommor kvar.
Och jag vet att det kommer dröja ett år tills dom kommer leva upp igen.
Och jag vet att jag kommer missa dom på samma sätt då med.
Jag undrar hur mycket det säger om mitt liv?
Och jag undrar om du någonsin älskade mig på det sättet som jag älskar dig nu.
Du skulle ramla omkull.
Nej, du skulle stå upp.
Sommaren
Varje sommar kommer jag fram till att jag hatar den.
När det sen blir höst-vinter-vår skrattar jag lite lätt åt mig själv
och frågar mig hur jag i hela värmland kunde hata den fina sommaren?
Jag är så oförstående till min tidigare åsikt så att jag nästan skäms.
Men sen går det tre dagar av Juni och så är man där igen.
1. Pollen. Jag kan inte lukta, sjunga, prata, eller andas.
Jag kan snyta mig, och nysa dock. Men det är en klen tröst.
2. Det är varmt. Nätterna förvandlas till en hopplöst vaken tid.
Man slänger täcket till fötterna och öppnar fönstret utan att få någon kyla tillbaka.
Om man väl lyckas somna några sekunder på morgonkvisten så vaknar man totalt
genomsvettig och en allmän avsky över sitt eget väsen.
3. Flugor. Jag har sagt det förut, och säger det igen. Flugor gör inte saker och ting bättre när man inte kan sova.
I förrgår natt hade jag en lite älskvärd rackare med sexben i mitt sovrum. Vi surrade om både ditten och datten
in på småtimmarna. Vi såg på "flugornas herre". Vi hoppade hage. Och det hela slutade med att jag tillät att flugan fick ligga i min mun och kela lite med tungspetsen. Till min förfäran märker jag när jag kliver upp vid sju, att flugan egentligen är en steoridpåverkad, blodtörstande geting. Holy pepperoni! Getingar finns på sommaren! Jag hatar sommaren!
Sensmoral: Kolla alltid efter en extra gång när du tar med nån upp på rummet för en omgång.
.....
Idag fastnade jag i en solstol och lyssnade på när ett vindspel lade ut sina klanger i luften.
Det var väldigt sövande. Verkligheten försvann lite, saker föll på plats, och jag skulle ha kunnat sitta där i hundra år och bara lyssna på vindspelet. Jag var lycklig.
Och jag tänkte på Paris.
När det sen blir höst-vinter-vår skrattar jag lite lätt åt mig själv
och frågar mig hur jag i hela värmland kunde hata den fina sommaren?
Jag är så oförstående till min tidigare åsikt så att jag nästan skäms.
Men sen går det tre dagar av Juni och så är man där igen.
1. Pollen. Jag kan inte lukta, sjunga, prata, eller andas.
Jag kan snyta mig, och nysa dock. Men det är en klen tröst.
2. Det är varmt. Nätterna förvandlas till en hopplöst vaken tid.
Man slänger täcket till fötterna och öppnar fönstret utan att få någon kyla tillbaka.
Om man väl lyckas somna några sekunder på morgonkvisten så vaknar man totalt
genomsvettig och en allmän avsky över sitt eget väsen.
3. Flugor. Jag har sagt det förut, och säger det igen. Flugor gör inte saker och ting bättre när man inte kan sova.
I förrgår natt hade jag en lite älskvärd rackare med sexben i mitt sovrum. Vi surrade om både ditten och datten
in på småtimmarna. Vi såg på "flugornas herre". Vi hoppade hage. Och det hela slutade med att jag tillät att flugan fick ligga i min mun och kela lite med tungspetsen. Till min förfäran märker jag när jag kliver upp vid sju, att flugan egentligen är en steoridpåverkad, blodtörstande geting. Holy pepperoni! Getingar finns på sommaren! Jag hatar sommaren!
Sensmoral: Kolla alltid efter en extra gång när du tar med nån upp på rummet för en omgång.
.....
Idag fastnade jag i en solstol och lyssnade på när ett vindspel lade ut sina klanger i luften.
Det var väldigt sövande. Verkligheten försvann lite, saker föll på plats, och jag skulle ha kunnat sitta där i hundra år och bara lyssna på vindspelet. Jag var lycklig.
Och jag tänkte på Paris.
En helg som alla andra...eller?
I lördags bar det av till staden för den stora finalen av Skrivkampen 2008. Både jag och syrran hade ställt upp, och hade efter små diskreta telefonsamtal fått det förklarat att vi först hade blivit uttagna att bli skickade till den riktiga juryn, och sedan att vi även hade blivit utsedda till de 5-6 bästa som skulle få vara med i boken.
Min kära syster plockade hem andraplatsen i sin klass, och jag var så stolt så. Tyvärr verkade det aldrig som att min klass skulle komma. Smaklösa-typer spelade trumpet, och The Boppers-typer spelade upp-och-ner-vänd högergitarr vänd åt vänster. Maj Bylock gav barnen böcker. Flygvärdinnor gav de 800 i publiken gratis lotter, och Tommy Wahlgren pratade på.
Så till sist var det dags för prisutdelningen för Novell vuxna. Av typ 75 inskickna bidrag visste jag att jag var bland de sex bästa och var väldigt glad och förvånad över det. Väl på scenen gallrar dom bort 4:e pristagarna och så var vi bara 3 kvar. Mari Jungstedt börjar läsa motiveringen till det vinnande bidraget, och vänta lite... Det är ju min novell! Helt galet. mohaha
Inte nog med det, flygvärdinnorna lottade ut flygresor ifrån gotlandsresor och när den sista resan lottas ut sitter jag såklart med orange lott nummer 5. Och det visade sig vara väldigt bra i den stunden. En resa till Hamburg tur o retur! Kvällen avslutades med pizza och läsning i skrivkampsboken!
Motiveringen:
"Johan Larsson skildrar en ung mans återkomst till sitt barndomshem med en ömsint närvaro och ett poetiskt, men tydligt bildspråk. Han förmedlar en finstämd sårbarhet i mötet, både med hemmet och med den jämnåriga kvinna som numera bor där. Genom sin lyhördhet och känsla för stämningar förmår författaren skapa intimitet och beröra. Med bravur klarar han den gestaltning som krävs för en novell. Samtidigt driver han smidigt berättelsen framåt och lyckas med konststycket att elegant knyta ihop säcken i slutet.
Orden flyter på obehindrat och med innovativa metaforer och en egensinnighet i texten visar Johan Larsson prov på en lekfull språkglädje och en lovande förmåga att utvecklas. Han skriver dessutom förvånansvärt moget för att vara så ung som nitton år.
Detta är ett särpräglat novellbygge som bådar gott"
http://www.helagotland.se/webbtv/?tab=1&mp=3738102&autoplay=true
en film.
På söndagen bar det av till den alternativa studen-balen, arrangerad av inga mindre än Hugo, Anna, och Astrid.
Imellan snäck och norderstrand hade dom hittat ett jättefint ställe inne i en glänta i skogen. Ett stort tält stod uppställt och omringades av tallar som omringades av vacker murgröna. Det bjöds på väldigt god catering-mat och så mycket vin man ville dricka. Tältet var fullt utav mattor, både på golvet och på väggarna. Bosse spelade sin gudomliga Boozouki (stavning klara?) Och johnssons express plinkade på gitarrer. Till slut var vi ett järngäng på 7-8 personer som stannade kvar in på småtimmarna och hade trevligt.
Summa summarum en väldigt bra helg!
Min kära syster plockade hem andraplatsen i sin klass, och jag var så stolt så. Tyvärr verkade det aldrig som att min klass skulle komma. Smaklösa-typer spelade trumpet, och The Boppers-typer spelade upp-och-ner-vänd högergitarr vänd åt vänster. Maj Bylock gav barnen böcker. Flygvärdinnor gav de 800 i publiken gratis lotter, och Tommy Wahlgren pratade på.
Så till sist var det dags för prisutdelningen för Novell vuxna. Av typ 75 inskickna bidrag visste jag att jag var bland de sex bästa och var väldigt glad och förvånad över det. Väl på scenen gallrar dom bort 4:e pristagarna och så var vi bara 3 kvar. Mari Jungstedt börjar läsa motiveringen till det vinnande bidraget, och vänta lite... Det är ju min novell! Helt galet. mohaha
Inte nog med det, flygvärdinnorna lottade ut flygresor ifrån gotlandsresor och när den sista resan lottas ut sitter jag såklart med orange lott nummer 5. Och det visade sig vara väldigt bra i den stunden. En resa till Hamburg tur o retur! Kvällen avslutades med pizza och läsning i skrivkampsboken!
Motiveringen:
"Johan Larsson skildrar en ung mans återkomst till sitt barndomshem med en ömsint närvaro och ett poetiskt, men tydligt bildspråk. Han förmedlar en finstämd sårbarhet i mötet, både med hemmet och med den jämnåriga kvinna som numera bor där. Genom sin lyhördhet och känsla för stämningar förmår författaren skapa intimitet och beröra. Med bravur klarar han den gestaltning som krävs för en novell. Samtidigt driver han smidigt berättelsen framåt och lyckas med konststycket att elegant knyta ihop säcken i slutet.
Orden flyter på obehindrat och med innovativa metaforer och en egensinnighet i texten visar Johan Larsson prov på en lekfull språkglädje och en lovande förmåga att utvecklas. Han skriver dessutom förvånansvärt moget för att vara så ung som nitton år.
Detta är ett särpräglat novellbygge som bådar gott"
http://www.helagotland.se/webbtv/?tab=1&mp=3738102&autoplay=true
en film.
På söndagen bar det av till den alternativa studen-balen, arrangerad av inga mindre än Hugo, Anna, och Astrid.
Imellan snäck och norderstrand hade dom hittat ett jättefint ställe inne i en glänta i skogen. Ett stort tält stod uppställt och omringades av tallar som omringades av vacker murgröna. Det bjöds på väldigt god catering-mat och så mycket vin man ville dricka. Tältet var fullt utav mattor, både på golvet och på väggarna. Bosse spelade sin gudomliga Boozouki (stavning klara?) Och johnssons express plinkade på gitarrer. Till slut var vi ett järngäng på 7-8 personer som stannade kvar in på småtimmarna och hade trevligt.
Summa summarum en väldigt bra helg!
Som vi glömde att vi älskade varann
Dagens låt är "En man du tyckte om" av Bo kaspers orkester.
Det är en väldigt bra låt, säger jag.
Och då kanske någon säger att den är ledsen. Men då säger jag att den är ledsen på ett bra sätt.
Det som jag tycker är fantastiskt med den låten är att den helt bara fokuserar på saknaden.
Inte en enda gång nämns det att hon gjorde något fel i att lämna honom, eller ens att han ber henne komma tillbaka. Bara ett 4 minuter långt "Jag saknar dig" utan någon som helst begäran utav respons.
Det blir som tydligast i andra versen. Trots att det är sorligt att det som beskrivs är över, kan jag inte låta bli att skratta, för det viktiga då är inte att det är slut, utan att det var fint.
"En gång var lusten, Ett dagligt bröd, Ett sakrament, En helig tid"
Det är en väldigt bra låt, säger jag.
Och då kanske någon säger att den är ledsen. Men då säger jag att den är ledsen på ett bra sätt.
Det som jag tycker är fantastiskt med den låten är att den helt bara fokuserar på saknaden.
Inte en enda gång nämns det att hon gjorde något fel i att lämna honom, eller ens att han ber henne komma tillbaka. Bara ett 4 minuter långt "Jag saknar dig" utan någon som helst begäran utav respons.
Det blir som tydligast i andra versen. Trots att det är sorligt att det som beskrivs är över, kan jag inte låta bli att skratta, för det viktiga då är inte att det är slut, utan att det var fint.
"En gång var lusten, Ett dagligt bröd, Ett sakrament, En helig tid"
Jag har din smak i min mun
Jag hittar saker som du har glömt
En doft som hänger kvar i rummet som
Spår av dom svek som vi en gång gömt
Du lärde mig att slå ifrån mig
Att ta dagen som den kom
jag lärde dig att gå ifrån mig
Jag var en man du tyckte om
Jag hör din röst när jag dricker
Ett eko av ett bättre liv
En gång var lusten
ett dagligt bröd
Ett sakrament - en helig tid
Du lärde mig att slå ifrån mig
Att ta dagen som den kom
jag lärde dig att gå ifrån mig
Jag var en man du tyckte om
Och jag var en av andra
Som kom före, som kom sen
En av många män En av många män
Jag undrar vad dom tänker
Om deras kroppar värker än
Kommer allt igen? Kommer allt igen?
Du lärde mig att slå ifrån mig
Att ta dagen som den kom
Det enda sätt för mig att få dig
var att aldrig vända om
Jag lärde dig att gå ifrån mig
Jag var en man du tyckte om
Säkraste tecknet på att man har en kris?
Jag måste erkänna att Linda Bengtzing berör mig.
Låten "Jag ljuger så bra"
Fast...
Det tycker jag nog inte är något att skämmas för ändå.
Jag hade nog tyckt om den oavsett hur jag hade mått.
Det är en bra låt.
Typ.
En låt åtminstone.
Och sen ska alla se filmen "Across the universe" Som är uppbyggd som en beatles-musikal. Ett bra sett att börja uppskatta Beatles om man inte gjort det innan. Bäst är låten "Hey jude". Det var p g a den som jag kunde säga igår till dig att jag var glad utan att ljuga så bra. Tyvärr är mitt välmående är inte baserat på hur mycket jag tänker på dig, utan mer tro&tvivel-baserat. Hoppas det är ok.
Låten "Jag ljuger så bra"
Fast...
Det tycker jag nog inte är något att skämmas för ändå.
Jag hade nog tyckt om den oavsett hur jag hade mått.
Det är en bra låt.
Typ.
En låt åtminstone.
Och sen ska alla se filmen "Across the universe" Som är uppbyggd som en beatles-musikal. Ett bra sett att börja uppskatta Beatles om man inte gjort det innan. Bäst är låten "Hey jude". Det var p g a den som jag kunde säga igår till dig att jag var glad utan att ljuga så bra. Tyvärr är mitt välmående är inte baserat på hur mycket jag tänker på dig, utan mer tro&tvivel-baserat. Hoppas det är ok.
Hey, Johan, don't make it bad
Take a sad song and make it better
Remember to let her into your heart
Then you can start to make it better
Hey, Johan, don't be afraid
You were made to go out and get her
The minute you let her under your skin
Then you begin to make it better.
And any time you feel the pain, hey, Johan, refrain
Don't carry the world upon your shoulders
Well don't you know that its a fool who plays it cool
By making his world a little colder
Hey, johan! Don't let me down
You have found her, now go and get her
Remember, to let her into your heart
Then you can start to make it better.
