UKM
Undulater Käkar Mask, eller Ung Kultur Möts som det också kallas, ägde rum i veckan.
Musiker, dansare, poeter, och konstnärer ifrån hela sverige hade samlats i Uppsala, och då skulle självfallet vi också vara där. Vår 7 minuter långa spelning blev en besvikelse. Efter att ha lämnat soundchecket med en läcker medhörning trodde vi i vår naiva tillvaro att det skulle bli så sen på kvällen. Men icke. Vi fick höra en bas. Och då kanske nån tycker att det inte var så illa pinkat, men nåt instrument till hade vart fint. Som en liten trumma, eller en liten gitarrsträng, eller varför inte rentav en liten ton ifrån sin egen röst?
Men dom i publiken tyckte åtminstone att det lät trevligt, och jag tyckte många i publiken var trevliga. Det är skönt när man bara går runt och älskar alla människor man möter. Man får hopp om livet och mänskligheten. Som Isabell ifrån tjörn. Eller Tartuffe-gänget från Linköping. Eller Hon den där som jag inte riktigt fattade vad hon hette. Eller hela UKM Gotland. Vilka människor! vart har dom gömt sig?
Tartuffe-workshopen var grym. Efter den har jag en grymt snygg bild på mig (mig och mig) själv och en perfekt lära känna varandra lek. Tunga grejer.
Veckans höjdpunkt var ändå på en pizzeria. Danne börjar glo på en helt vanlig kille och hävdar att han känner igen honom. Äsch, säger jag, han har jag aldrig sett förut. "Per hammar" säger danne. Och med en gång förstår jag vad han menar. Han är galen, danne. Killen som sitter en bit ifrån ser inte alls ut som Per hammar. MEN. Ändå något är det med honom. Han har växt upp, har klippt sig, har blivit smal, förändrats totalt. Men någonting i ögonen skriker per hammar. Rösten lika så. När vi sedan berättar det för några andra, hade dom också sätt honom och hade hört nånstans att det var han. Stora grejer. Jag har sett Per Hammar, tsatsikis bästa kompis, och Danne har skördat hem många poäng i kändisspotting.
god kväll
Sebastian Angertyr, eller johan som jag heter på dagarna.
Musiker, dansare, poeter, och konstnärer ifrån hela sverige hade samlats i Uppsala, och då skulle självfallet vi också vara där. Vår 7 minuter långa spelning blev en besvikelse. Efter att ha lämnat soundchecket med en läcker medhörning trodde vi i vår naiva tillvaro att det skulle bli så sen på kvällen. Men icke. Vi fick höra en bas. Och då kanske nån tycker att det inte var så illa pinkat, men nåt instrument till hade vart fint. Som en liten trumma, eller en liten gitarrsträng, eller varför inte rentav en liten ton ifrån sin egen röst?
Men dom i publiken tyckte åtminstone att det lät trevligt, och jag tyckte många i publiken var trevliga. Det är skönt när man bara går runt och älskar alla människor man möter. Man får hopp om livet och mänskligheten. Som Isabell ifrån tjörn. Eller Tartuffe-gänget från Linköping. Eller Hon den där som jag inte riktigt fattade vad hon hette. Eller hela UKM Gotland. Vilka människor! vart har dom gömt sig?
Tartuffe-workshopen var grym. Efter den har jag en grymt snygg bild på mig (mig och mig) själv och en perfekt lära känna varandra lek. Tunga grejer.
Veckans höjdpunkt var ändå på en pizzeria. Danne börjar glo på en helt vanlig kille och hävdar att han känner igen honom. Äsch, säger jag, han har jag aldrig sett förut. "Per hammar" säger danne. Och med en gång förstår jag vad han menar. Han är galen, danne. Killen som sitter en bit ifrån ser inte alls ut som Per hammar. MEN. Ändå något är det med honom. Han har växt upp, har klippt sig, har blivit smal, förändrats totalt. Men någonting i ögonen skriker per hammar. Rösten lika så. När vi sedan berättar det för några andra, hade dom också sätt honom och hade hört nånstans att det var han. Stora grejer. Jag har sett Per Hammar, tsatsikis bästa kompis, och Danne har skördat hem många poäng i kändisspotting.
god kväll
Sebastian Angertyr, eller johan som jag heter på dagarna.Kommentarer
Trackback