Sanning och konsekvens
Har idag kommit hem efter den långa resan. Den underbara resan. Dock är det lika jävligt att märka att här hemma är allt precis som vanligt. Jag kommer bli precis som vanligt. Eller nej, det blir jag aldrig.
Nåja. Jag kanske borde skriva om alla historier från den blomstrande ön, men inte i det här inlägget.
Jag kom och tänka på konsekvenser för ett tag sedan. Såg en film. Där en kvinna pratar om att göra abort.
Och man ser ju direkt konsekvenserna framför sig. Det behövs väl egentligen inte ens något redan skapat barn för att konsekvenserna ska bli hemska och enorma. Om någon i allmänhet och du i synnerhet säger nej till någon. "Nej jag är inte kär i dig och vill inte vara med dig" Då får det ju enorma konsekvenser inte bara för den olyckligt kära. Om vi förutsätter att jorden ej går under och att mänskligheten klarar sig bra, vilket vi bör, så innebär det helt enkelt att man genom att säga nej till någon indirekt mördar miljontals. Barn, barnbarn, barnsbarnsbarn. Det är ju ett riktigt massmord rent ut sagt. Å andra sidan blir det ju samma öde om man väljer bort någon annan. Men det gör inte insikten lättare att bära. Då är det rent av ofrånkommligt! Eller är det verkligen så?
Om vi börjar nu, och skaffar barn till höger och vänster med alla vi kan komma på, så får ju alla ofödda barn chansen.
Då går iochförsig jorden under garanterat på grund av lavinartad överbefolkning, men tänk hur många rymdforskare vi skulle kunna få till!
Barn är bra om man tycker om någon. Oavsett vad som sen händer så har man åtminstone ett barn ihop, och det kräver viss kontakt mellan föräldrarna.
Jag har blivit sjuk. Jag undrar om det har att göra med att jag inte har druckit vin på några dagar. Kroppen törstar efter gift. Och jag ska väl inte vara den som är den.
Nuss o kram
Nåja. Jag kanske borde skriva om alla historier från den blomstrande ön, men inte i det här inlägget.
Jag kom och tänka på konsekvenser för ett tag sedan. Såg en film. Där en kvinna pratar om att göra abort.
Och man ser ju direkt konsekvenserna framför sig. Det behövs väl egentligen inte ens något redan skapat barn för att konsekvenserna ska bli hemska och enorma. Om någon i allmänhet och du i synnerhet säger nej till någon. "Nej jag är inte kär i dig och vill inte vara med dig" Då får det ju enorma konsekvenser inte bara för den olyckligt kära. Om vi förutsätter att jorden ej går under och att mänskligheten klarar sig bra, vilket vi bör, så innebär det helt enkelt att man genom att säga nej till någon indirekt mördar miljontals. Barn, barnbarn, barnsbarnsbarn. Det är ju ett riktigt massmord rent ut sagt. Å andra sidan blir det ju samma öde om man väljer bort någon annan. Men det gör inte insikten lättare att bära. Då är det rent av ofrånkommligt! Eller är det verkligen så?
Om vi börjar nu, och skaffar barn till höger och vänster med alla vi kan komma på, så får ju alla ofödda barn chansen.
Då går iochförsig jorden under garanterat på grund av lavinartad överbefolkning, men tänk hur många rymdforskare vi skulle kunna få till!
Barn är bra om man tycker om någon. Oavsett vad som sen händer så har man åtminstone ett barn ihop, och det kräver viss kontakt mellan föräldrarna.
Jag har blivit sjuk. Jag undrar om det har att göra med att jag inte har druckit vin på några dagar. Kroppen törstar efter gift. Och jag ska väl inte vara den som är den.
Nuss o kram
Kommentarer
Trackback