bullibulli

Igårkväll åkte jag och Klara in till stora staden för att träffa Philip. En pojk som vi inte har sett sedan studenten.
Hur nu det har gått till. Man skulle lätt kunna tro att vi ogillar Philip, men så är inte fallet. Tvärtom. Jag vet inte hur 
många gånger som vi har "åh"-at oss över honom det gångna halvåret. Ändå har vi inte träffat honom. Trots att han
bor bara några mil bort. Märkligt. Sorgligt.
I vilket fall spenderade vi kvällen med att spela det fantastiska spelet "fia deluxe" medan vi förtärde kakor. För min del blev det väldigt många kakor. Vilket jag fick sota för senare genom en lagom jobbig huvudvärk. Efter ett par timmars tappert spelande utan någon som gått i mål med sina fyra pjäser fick jag förklaras som segrare efter att gå runt med min tredje kindergroda. Sa jag att spelet var fantastiskt?

Några timmar tidigare hade jag och Klara äntligen bokat vår solresa. Vi åker på söndag. En vecka till Mallorca. 
För drygt tvåtusen kronor. Flyg och hotell i en vecka för tvåtusen. Jag blir skeptisk. Men det är jag med glädje :)
Sen så kan jag glädja Klara med att det finns bar på hotellet. Wihi

Idag kom min kära far hem med en gammal husvagn. Och i dessa stunder kan man inte bli något annat än kär i min far. Det här är hans grej. Att komma hem med skrot. Mycket skrot. Som helst inte har kostat en enda krona. Sen så går det ett tag och efter några månader så har skrotet förvandlats. Till något fint. Helst något helt annat än vad det var från början. På sättet som pappa får skrotet fint är också värt att nämna. Jo, genom att använda mindre skrotsaker och bygga på det stora skrotet. Oändligt med små små engångsuppfinningar som passade just i stunden. Han är en sann konstnär. Om ni har sett filmen "drömkåken" förstår ni vad jag menar. Det är pappa det.