Melodifestivalen -Göteborg

Så var årets höjdpunkt här igen. Ful-kultur när den är som störst och bäst.
Det finns så många som hatar melodifestivalen för att den är dålig.
Men vad är det för fel med det? Det är ju alldeles underbart!
Eller vad ska man annars säga om Christer Sjögren, som förmodligen hade
världshistoriens sämsta låt någonsin ikväll, och likt förbannat gick vidare.
Och inte ska man vara upprörd över det, för alla andra låtar var ju också dåliga
och de saknade någonting som Christer hade kubikmeter med. humor. Medveten
sådan eller ej.
Jag älskar att år efter år bli upprörd över festivalen. Jag tror att det är nyttigt. Att inse
åt vilket håll man verkligen inte ska gå med sin musik.
Finns det några större töntar än The Poodles? nja säger kanske du.
Men pass på, nästa vecka kommer Bert Karlsson lilla gullegris Alexander Schöld.
Men The poodles får väl priset den här veckan.

Lite synd att Amys låt inte var bättre. Jag kommer väl troligtvis bli tvungen att tycka om den
om några månader, då den kommer att tvångsmatas ut i etern. Men det får väl gå.
Jag tycker om henne. Eller snarare hennes låt "shooting star". Pinsamt? Kanske det.

Coolast ikväll var iallafall SuzzieTapper som blev en lyckad parantes hämtad ur det
verkliga livet. Blev lite Kenta-vibbar där ett tag. Och hjärtekrossad som jag är hade jag
svårt att inte beröras av textraderna. "Visst finns mirakel, och mitt mirakel är faktiskt du"

Sen så var Björn Gustafssons dikt väldigt lyckad.

Men men. Nu är det dags att glömma. Nästa vecka ska Carola och Andreas Johnsson göra en ytterst pinsam publikflört och Lasse Lindh ska skämma ut sig i fel forum.
Och som jag redan har nämnt. Kolla in Alexander...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback