bullibulli

Idag högg jag av de sista banden. Raderade dig från alla elektroniska platser.
Skickade iväg dig så långt bort så att du nu klassas som död.
Men Prinsessan, bli inte orolig. Det är inte för att jag aldrig mer vill veta av dig.
Jag tänkte bara göra dina steg tillbaka lite tydligare.

Både den här dagen och gårdagen var svarta. Man vaknade ur sängen och tänkte bara svart. Kort och gott.
Kan det vara för att livet är så orättvist?
Jag visste ju iochförsig att det skulle sluta såhär. Att den söta flickan som ville vara ensammen hittar en ny på en sekund. Och den närhetssökande kvarglömda pojken är den som står kvar där ensam. Den enda som får betala för den oförklarliga händelsen.
Men
Nog för att det är orättvist, men det är ändå värt att kämpa. Förbättra sina odds. Att chansen att lyckas blir större är ju faktiskt nästan en lika stor seger, när förlusten är att stå och se på när man förlorar.