bullibulli

Nej, jag borde gå upp i molekyler. Eller kanske springa så fort så att jag förvandlas till enbart energi och flyga rakt ut i världsrymden. Människor borde ta hand om andra människor. Och bara för att man tar hand om sig själv, innebär det inte att man ska skita i andra. Det är inte sammankopplat.
Jag inser att gudarna helt klart vill att jag ska skratta idag. Ändå är det gråter jag gör. Jag hör klart och tydligt hur tiden talar med ironi i rösten när den kör twist på twist utför i den här berättelsen. Men jag fattar ändå inte poängen med skämtet. De tidigare framgångarna har stigit tiden åt huvudet.
Jag vet inte vad det värsta är, att du har varit fruktansvärt dålig på att öppna munnen eller att alla ord som dock har kommit ut har bestått av rent skitsnack.
Samtidigt som det då är så fruktansvärt roligt bisarrt. För du var ju min bästa vän och räddare i nöden för ett ögonblick sen. Och nu balanserar jag på en spindelvävstunn tråd. Ska jag stryka ett vattenfast jag-var-ung-och-dum-streck över hela vårt liv. För det lockar ska gudarna veta. För nog för att allting är ett stort skämt här i underlandet, men det gör ju även dåtiden till ett ännu större sådant.

Nu hoppas jag på att timmarna ska gå så att jag kan somna.