En dag i staden
Jag och Klara i staden.
Tog kurs emot havet. Jag hade väl lite planer på att besöka mitt och Amandas gömställe, men Klara satte istället steg emot den lilla kullen som rymmer en bunker. Vi satte oss lugnt och stilla i gräset. På de två bänkarna som står nedanför kullen satt det två herrar. Eller en satt på den ena bänken, och den andra satt på gräset brevid den andra bänken.
Ganska omgående utbrister den grässittande mannen ut i ett skrik.
Vi, och den andra mannen ser förvånat på honom. Han ursäktar sitt skrik och säger att han var tvungen då han ätit något konstigt. Hela hans mage känns uppsvullen, säger han.
Den bänksittande mannen uttrycker: Var det ett vårskrik?
-Nej snarare ett magskrik, säger mannen med magen.
-Har du sett ronja? Där gör dom vårskrik.
-Ja, du får ursäkta, jag har så ont i magen. Känner mig helt borta. Hör inte vad du säger, men visst, några svaga bilder kommer upp...Birka? Ronja och Birka va?
-Ja precis, säger bänkmannen lite uppgivet.
Mannen med magen mummlar något obegripligt men avslutar med: Ja just det, det är Visby det här.
-Du, om du går 300 meter bortåt så finns ett sjukhus, säger mannen på bänken och tar adjö.
-Ja, tack, tack. Jag får väl rulla bort.
Han stapplar iväg. Sissodär 50 meter bort till kruttornet. Där fastnar han, gör några stretchövningar och börjar gå emot oss igen. Jag rycker tag i klara och springer emot biblioteket. Efter ett tag kommer samma man från ett annat håll och hinner före oss dit. Han måste ha sprungit. Men hur? Han mådde hur dåligt som helst, och var förmodligen påverkad av någon slags drog. Väl inne på biblioteket beställer han en kaffe som han sveper snabbt. Han tar trappen upp till bokhyllorna och ställer sig vid sök-datorn och utbrister "nu ska vi se!" Sen lämnar vi honom åt hans öde.
Slutsats. Antingen var han drogpåverkad eller så var han den finaste människa jag någonsin stött på. Om han var drogpåverkad, kan man ställa sig frågan: borde vi inte alla bli knarkare?
Sen åt vi en nachotallrik med kyckling, som faktiskt funkade väldigt bra.
Sen fick vi reda på att en vän har haft cancer, men som hade opererat sig frisk. Helt sjukt. Eller friskt.
Tog kurs emot havet. Jag hade väl lite planer på att besöka mitt och Amandas gömställe, men Klara satte istället steg emot den lilla kullen som rymmer en bunker. Vi satte oss lugnt och stilla i gräset. På de två bänkarna som står nedanför kullen satt det två herrar. Eller en satt på den ena bänken, och den andra satt på gräset brevid den andra bänken.
Ganska omgående utbrister den grässittande mannen ut i ett skrik.
Vi, och den andra mannen ser förvånat på honom. Han ursäktar sitt skrik och säger att han var tvungen då han ätit något konstigt. Hela hans mage känns uppsvullen, säger han.
Den bänksittande mannen uttrycker: Var det ett vårskrik?
-Nej snarare ett magskrik, säger mannen med magen.
-Har du sett ronja? Där gör dom vårskrik.
-Ja, du får ursäkta, jag har så ont i magen. Känner mig helt borta. Hör inte vad du säger, men visst, några svaga bilder kommer upp...Birka? Ronja och Birka va?
-Ja precis, säger bänkmannen lite uppgivet.
Mannen med magen mummlar något obegripligt men avslutar med: Ja just det, det är Visby det här.
-Du, om du går 300 meter bortåt så finns ett sjukhus, säger mannen på bänken och tar adjö.
-Ja, tack, tack. Jag får väl rulla bort.
Han stapplar iväg. Sissodär 50 meter bort till kruttornet. Där fastnar han, gör några stretchövningar och börjar gå emot oss igen. Jag rycker tag i klara och springer emot biblioteket. Efter ett tag kommer samma man från ett annat håll och hinner före oss dit. Han måste ha sprungit. Men hur? Han mådde hur dåligt som helst, och var förmodligen påverkad av någon slags drog. Väl inne på biblioteket beställer han en kaffe som han sveper snabbt. Han tar trappen upp till bokhyllorna och ställer sig vid sök-datorn och utbrister "nu ska vi se!" Sen lämnar vi honom åt hans öde.
Slutsats. Antingen var han drogpåverkad eller så var han den finaste människa jag någonsin stött på. Om han var drogpåverkad, kan man ställa sig frågan: borde vi inte alla bli knarkare?
Sen åt vi en nachotallrik med kyckling, som faktiskt funkade väldigt bra.
Sen fick vi reda på att en vän har haft cancer, men som hade opererat sig frisk. Helt sjukt. Eller friskt.
Kommentarer
Trackback