bullibulli

Repade idag med Klara och Danne. Tanken var att vi skulle leka lite först, och sen när Danne gått så skulle jag och Klara öva in oss till Rockkarusellkonserten imorgonkväll. Men efter att ha kört "Du var här" och "Hälsingland" så tänker jag och Klara. Varför ska vi inte ha med Danne för? Varför ska vi vara ensamma i Rockkarusellen utan trummis? Så då blev det att snabbt repa in låtarna. Låtar som Danne aldrig har hört innan och som ska sitta som en smäck imorgon on stage :P
Men låter det lika grymt som det lät idag så blir det kanon. Shit vad kul det va!
Playlist:
Du var här
Hälsingland
The Klara song
Tretton
Jag skulle aldrig säga nej (up-tempo with drums-version)

Inte för att vara tjatig men.... yes yes yes!! :D

Såg ett tag på "Rea" på jobbet.
Dom frågade ut en massa barn.
Om de trodde att det var farligt
med för mycket dataspelande
och tv-tittande.
Meningarna gick isär.
Fram tills en tjej kom med det självklara svaret.
"Ja det är farligt. Man kan till exempel bli Data-nörd eller Tv-nörd."
"Kanske rentav börja bära ryggsäck i skolan" viskade jag tyst för mig själv.

Ps. Jag känner mig lyckligt lottad med mina små googleannonser.
"Gud älskar dig"
Tack gud, du är helt okej du med.

Dagen började tidigt och den började bra.
två väldigt fina sms vid tolvslaget av en väldigt fin person.
Sen så har jag ikväll spenderat min tid på världens bästa jobb.
Jag är helt seriös. Totalt underbart. Verkligen.

När jag sen nynnande  tuffar hemmåt i februarinatten ser jag först en mörkgestalt i alva city som stör min halvljus-kägla och sedan en till. Wow tänkte jag. Alva by night är inte att leka med.
När jag kommer närmare ser jag två tillhörande tussar som springer vid fötterna.
Jaha.
syster och far.

Det är så förvirrande när någon man älskar förändras. Jag syftar såklart på världens vackraste, mest underbara hund, kajsa. Två gånger om året blir hon totalt personlighetsförändrad. Det kallas löp i klicker-kretsar.
Från att ha varit gosig och matglad  så har hon plötsligt bara ett behov.
Sex.
Helst oralsex.
Och det är inget ge och ta.
Utan det är ta ta ta.
Vem hon än möter, människa eller djur, så brer hon först fram sina flörtiga ögon.
Man ler tillbaka. Blinkar lite lätt. Och sen när man öppnar ögonen har hon redan hunnit vända sin andra sida till.
Vår andra hund, Puckot Lotta, är den enda som går på det här tricket gång på gång.

Och jag skriker till och knuffar dom åt varsitt håll innan jag förtvivlan säger; Kajsa min älskade, vad har tagit dig till?

I söndags såg jag och Klara på "Titanic"
Ehum.
Ja, jag såg på den igen, okej?

Dock utan den stora entusiasm jag kännt de föregående gångerna.
Jag blev osäker på vem jag var i filmen.
Jag som alltid har varit Jack.
Hon som alltid har varit Rose.
Visst springer jag runt och säger saker som "hoppar du så hoppar jag, kommer du ihåg"
"jag är för inblandad nu och kan inte gå förrän jag vet att du får det bra"
"alla säger att jag är galen, men det är inte jag som står vid aktern på ett fartyg och tänker hoppa"

Men det gjorde så ont i mig när Cal hugger tag i Rose strax innan hon spottar sig loss från honom.
Han skriker "no, I said no!"

Och det gör ju jag också skulle man kunna säga.

Efter några tunga minuter inser jag dock att jag tamigsjutton är Jack ändå. Det är bara det att hon har
valt att inte vara Rose längre.

Visst kan hon komma tillbaka när jag står där i fören och tittar emot solnedgången. Min sista solnedgång.
"hello jack, I have changed my mind" och jag håller bara upp ett finger för munnen. Tar tag i hennes händer och ber henne att blunda. "litar du på mig" "ja". Leder upp henne på räcket och sträcker ut hennes händer rakt ut i luften. Släpper dom. Tar ett känsligt, men rejält tag om hennes midja och be henne titta.
"Im flying, Johan, Im flying!"

Sen så dör ju iochförsig Jack, men det spelar liksom ingen roll.
Och Cal den jäveln tar ändå livet av sig -29 så vem vill vara honom?

Hur var det nu, din skådis. Vilken skådespelerska vill inte spela Rose?

Jag klarar inte av dom där nya reklamerna på internet som följer efter en när man skrollar upp och ner.
Döda döda döda.

GAAAAAAAH!
Människor!
Igår i aftonbladet skrevs det om etanol. Om man skulle köra miljövänliga bilar med etanol
eller miljöfarliga bilar med bensin. Och på något vis fick dom det till att etanoltillverkning
gjorde så att barn i afrika svalt ihjäl.
I dagens aftonblad ställde dom också frågan till folk på stan.
En 21-årig kille från uppsala svarade på frågan: Väljer du etanol före bensin?
-Nej, visst är miljön bra och så, men mänskligheten går ju ändå före.
Då kom följdfrågan: Väljer du Jorden före Ljungskile?
-Nej, visst är jorden viktig och så, men vad skulle vi göra utan vårt älskade ljungskile?
Då var det helt plötsligt reporten som stod mot väggen.
Och där stod han svarslös.

*Vi lovar inte garantera att allt som står i den här artikeln är helt korrekt. 

Ojojoj!
Carola och Andreas Johnsson fick däng.
Min mamma gråter floder, men hon gör det i onödan.
Jag vågar lova att dom kommer att gå som ett ånglok genom
andra chansen och hela vägen till globen.
Det var ett väldigt svårt startfält ikväll.
Favoriten Idol-Ola räckte inte ända fram. Jag tror att folk överskattar
hans populäritet en aning. Det är nog mer ett fåtal små flickor som
skriker desto högre. Även om dom röstade 100 gånger var så räcker
det liksom inte. Allt fler småtjejer har faktiskt något som heter musiksmak.
Lasse Lindh var väl helt okej. Hade hört det förut. Och vem trodde egentligen
att han skulle nå någon framgång hos svenska folket?
Sen så kom två väldigt komiska personer på följd. En falsksjungande rysk
Britney och the one and only Alexander Schöld. Jag blev lite besviken på min
kära alexander. Han tog ju nästan i ibland  när han sjöng, och framförallt så
tappade han inte texten. Skärpning!
Rongedals och Sanna Nielsen till final.
Har haft svårt för Sanna i många år men iår lyckades hon med att ge mig gåshud
faktiskt. Kanske är jag väldigt mottaglig nu. Men hennes blickar i första versen av
hennes Bonnie Tyler-ballad var väldigt fina. Och äkta.
Man märker hur dåligt alla etablerade artister sjunger när två gamla körrävar kan
gå in och gå rakt till final. Poff sa det. Enbart på att de kan sjunga och att de ser
roliga ut. Ja, vafan. Det kanske är musik det.

Fram tills idag hade det här varit det jobbigaste,
men också det bästa som har hänt mig.
Nu är det det värsta.
Vad spelar väckarklockan för roll när man inte har något att vakna till?

Vårt fuktkänsliga tv-rumsgolv har jag dreglat sönder.

Det här blir nog det sista blogginlägget på den här jävla bloggen.
Vad ska jag ha den till?

              
"Det skulle bli för tomt om ingen fanns där som värmde i natten                

Men jag skulle aldrig ha tålamod nog att bli förstådd,                                  

ingen känner mig så väl som du                                                                      

Jag skulle fastna i min ensamhet igen om du lämnar mig nu "                   
Man skulle kunna säga att man önskade att man själv hade skrivit dessa rader.
Men det är inte sant. Man önskar inte ens sin värsta fiende att skriva dessa.
Likt förbannat sitter man här och sväljer varje ord för att bara upptäcka att dom
redan ligger där nere och gnager i magen.
Lars säger hela mig i dom raderna. Allt kommer gå åt helvete utan henne.

När jag ser frammåt
När jag ser frammåt
När jag ser frammåt
Ser jag bara bra saker för mig och för dig

Tills den dagen stannar jag kvar
Och sjunger bort all oro som du har

All oro som du har

All oro som du har

"Min kära enda vän
jag vill ha allting
Du älskar mig
och jag vill ha dig

Jag tror jag ska kasta mig  igenom ditt fönster
rusa rakt in i ditt liv
Du har lämnat mig på den jävligaste av platser
och jag vill ha dig

På teven säger dom att kärlek finns runt omkring oss
och astronauterna kan känna det långt bort
Men kärlek har svikit mig allt för många gånger
och jag vill ha dig"

Så var det då alla hjärtans dag. Jag hade storslagna planer för den här dagen.
Men det vilar väl någon slags förbannelse över den och mig. Vi är en farlig kombination.
Tillsammans är vi svaga.
Hur ska man då visa att man tycker om någon?
Att skicka miljontals utav fula comviq-hjärtan? Nej
Att ringa och vara dryg? Nej
Att inte höra av sig överhuvudtaget? Jajamensan. Kan låta konstigt, men det om något
är väl ett bevis på ens känslor. Det är ju inte precis så att hon tror att jag skiter i henne.
Jag har varit väldigt dålig på att sköta det här pauseriet. P g a att jag har saknat henne.
Idag kommer jag sakna henne mer än någonsin. Och just därför ska jag inte höra av mig.
Sen så kan man ju alltid hoppas på att hon ska ta kontakt med mig.
Men det ska man väl inte hoppas på.

Pratade med Jesus idag.
Och han sa att han mådde bra.
Han skulle ut och pimpelfiska i storuman idag.
Och solen sken.
Vi hade ett rätt så givande samtal faktiskt.
Han lärde mig rätt så coola grejer.

Varken kul eller trovärdigt, tänker ni?

P.S
Ja men då vill jag säga att jag faktiskt pratade med Jesus idag.
Eller åtminstone en ättling till denne. Om ni har läst "Da vinci Koden"
så förstår ni snart vad jag menar. Och alla har ju faktiskt läst den.
Några försöker påstå att dom inte har det. Men dom ljuger.
Sophie i  boken hjälper ju Langdon med att hitta den heliga graal
och i slutet så upptäcker dom att hon är ättling till Jesus. Att hon
är den heliga graal.  Och vart hittar vi verklighetens P,S?
Princess Sophie?
Det är väl bara att börja leta.
Någonting säger mig att hon är närmare än vad jag kan ana...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1804702.ab

Gud vad har hänt med dig?
Låt nu inte praktikanten jesus ta för stort ansvar.
Och varför ska jag egentligen förstöra era liv för med den här länken?

hrm...

Gick lade mig sent igår. Efter att ha chattat med Torun. Det var trevligt.
P g a min trötthet eller hyfsat glada humör så somnade jag nästan direkt.
När jag försöka smsa Klara på morgonen sov hon fortfarande, men jag
drog en rövare och började åka till Klintehamn utan något besked.
Ur radion någonstans i Levide kommer så Amy Diamond med tidigare nämnda
"Shooting star". Åh härliga dag :)
"Wherever you go I will follow, I just wanna be where you are..."
Efter ett par lyckade reptimmar går mitt mod ner en aning.
Låten har klingat ut för länge sen.
Projektet för ikväll är att lyckas ta sig till fotbollsträningen
wish me luck!!

Så var det dags för årets första Titanic-tittning, och känner jag mig själv rätt så kommer det bli ett antal till.
Rose och Jack är så underbara. Och den här gången ville jag så gärna kliva in där i filmen.
Knacka lite lätt på deras axlar, när de ligger där och väntar på att slukas av den kalla oceanen, och säga:
Ni är inte ensamma, kära vänner. Jag förstår precis. Jag inser att det är jobbigt att Jack dör och att du överlever, Rose, men ingen av alla de här människorna runt omkring er är lyckligare än er. Uppskatta de sista sekunderna tillsammans. Även om era sinnen ett för ett ramlar bort. För hjärtat är nämligen inget sinne. Det känns inte. Det är.
För alltid. Även när Jacks stannar så kommer det att slå för dig, Rose.
Jag får bara säga grattis till er.
Och ska sanningen fram, så är jag faktiskt lika nöjd med tillvaron just nu.
Imorgon ska jag ta mig ut ur huset.
Och så småningom när jag orkar kommer jag att åka upp på Hemse. Höja armarna i skyn. Göra V-tecknet med mina händer och skrika till tanterna: we build this city...on rock`n roll!!!

Så var årets höjdpunkt här igen. Ful-kultur när den är som störst och bäst.
Det finns så många som hatar melodifestivalen för att den är dålig.
Men vad är det för fel med det? Det är ju alldeles underbart!
Eller vad ska man annars säga om Christer Sjögren, som förmodligen hade
världshistoriens sämsta låt någonsin ikväll, och likt förbannat gick vidare.
Och inte ska man vara upprörd över det, för alla andra låtar var ju också dåliga
och de saknade någonting som Christer hade kubikmeter med. humor. Medveten
sådan eller ej.
Jag älskar att år efter år bli upprörd över festivalen. Jag tror att det är nyttigt. Att inse
åt vilket håll man verkligen inte ska gå med sin musik.
Finns det några större töntar än The Poodles? nja säger kanske du.
Men pass på, nästa vecka kommer Bert Karlsson lilla gullegris Alexander Schöld.
Men The poodles får väl priset den här veckan.

Lite synd att Amys låt inte var bättre. Jag kommer väl troligtvis bli tvungen att tycka om den
om några månader, då den kommer att tvångsmatas ut i etern. Men det får väl gå.
Jag tycker om henne. Eller snarare hennes låt "shooting star". Pinsamt? Kanske det.

Coolast ikväll var iallafall SuzzieTapper som blev en lyckad parantes hämtad ur det
verkliga livet. Blev lite Kenta-vibbar där ett tag. Och hjärtekrossad som jag är hade jag
svårt att inte beröras av textraderna. "Visst finns mirakel, och mitt mirakel är faktiskt du"

Sen så var Björn Gustafssons dikt väldigt lyckad.

Men men. Nu är det dags att glömma. Nästa vecka ska Carola och Andreas Johnsson göra en ytterst pinsam publikflört och Lasse Lindh ska skämma ut sig i fel forum.
Och som jag redan har nämnt. Kolla in Alexander...

Jag gick in på hennes lista över alster på haket just.
Och slås av insikten att det har kommit nya dikter där.
Dikter som förstås är gamla. Men som jag inte har sett.
Även om jag inte har varit inloggad på ett tag på haket
så känns det väldigt märkligt om jag inte var inloggad på så länge.
Vart har jag varit?
Eller beror allting på en haket funktion?
Hennes senaste har jag läst.
Och det ploppade den dagen upp "du har en bevakning"
Sen när man klickar in lyser det inte att jag har fler dikter att läsa
på samma bevakning. Kan jag bara ha läst den nyaste
och sen inte märkt att dom andra också hade kommit någon vecka innan?
Sanningen har ju funnits där i veckor.
En sanning som hon var säker på att jag såg.
En sanning som hon trodde att jag inte brydde mig om.

FAN

Jag har länge varit misstänksam emot fysiker.
Alla deras teorier om universum.
Jag anser mig ändå vara rätt så smart, men har trots det aldrig fått ihop det
oändliga universum med det expanderade.
Något oändligt som växer.
Fram till idag.
Det är ju precis så det är med min kärlek,
Igår älskade jag henne omätbart, löjligt, omöjligt, oändligt, förvånande, fantastiskt mycket.
Och ändå så älskar jag henne dubbelt så mycket idag.
Fysikerna hade rätt.
Jag hade fel.
Amanda är mitt universum helt enkelt.