100 dagar.
Det är många dagar. Och det är ett väldigt jämnt antal dagar. Och det är så många dagar sen hon försvann. Och jag lever. Fest, fest, fest!
Men det här ska handla om den 99:e dagen. Den var väldigt fin. Även om den började mardrömslikt.
Vaknade "redan" vid halv nio och blir förbannad på mig själv. Jag hade ju inget att vakna till. Läste lite av "veronika bestämmer sig för att dö" och somnade sedan om. Och då kommer den mest hemska dröm jag någonsin drömt.
Svårt att sätta ord på vad det var, men jag bestämde mig i drömmen att nu är det fan dags att dö, om det ska vara på det här viset. (jag har historien i huvudet, men väljer att inte publicera den här) (tänka sig, censurerar Johan?)
Jag väcktes av Rolle Ahlvin som sa att jag skulle spela högerback på söndag, trevligt, trevligt.
Sen så vågade jag säga hej till henne via cyberspace. Och vi hade ett avslappnat samtal. Hon anförtrodde mig att läsa igenom sitt skolarbete. Det kan tyckas löjligt, men jag blev jätteglad över det.
I ett rent lyckorus börjar jag köra in veden som pappa har tjatat på mig så länge.
På kvällen bär det av till holmhällar. Klara kommer hit, och så småningom kommer Anna, Hugo, och Micke i en röd lite bil. När vi kommer fram kommer Bosse springande. I mörk kavaj, orange scarf, och en sån där liten jude-liknande mössa. Väldigt fin och väldigt glad över att vi har kommit. Alla förutom Anna och hugo vet inte riktigt vad det ska bli, så vi blir väldigt överaskade när det visar sig att det har varit ett sing&songwriter-läger där som nu ska ha en presentation. Tio stycken musiker ifrån världens alla hörn har under en vecka skrivit låtar tillsammans och framförde nu dom var och en eller två och två. Väldigt fint. Alla var jätteduktiga. Och en såg precis ut som Eva röse, det var nog den mest obehagliga look-aliken jag någonsin sätt.
Efter att konserten var slut, och vi kramat klart på bosse, åkte vi till Hemse för att spela mitt nytillverkade spel och dricka te. Alla tycktes nöjda och glada, och jag tror att spelet kommer att spelas igen någon gång i framtiden.
Det var väldigt fint att träffa Anna. Och det är så härligt när någon flera gånger under en kväll bara kommer fram och kramar på en och säger att den tycker om en så mycket.
I såna lägen kan man även överleva hundra dagar till.
Men det här ska handla om den 99:e dagen. Den var väldigt fin. Även om den började mardrömslikt.
Vaknade "redan" vid halv nio och blir förbannad på mig själv. Jag hade ju inget att vakna till. Läste lite av "veronika bestämmer sig för att dö" och somnade sedan om. Och då kommer den mest hemska dröm jag någonsin drömt.
Svårt att sätta ord på vad det var, men jag bestämde mig i drömmen att nu är det fan dags att dö, om det ska vara på det här viset. (jag har historien i huvudet, men väljer att inte publicera den här) (tänka sig, censurerar Johan?)
Jag väcktes av Rolle Ahlvin som sa att jag skulle spela högerback på söndag, trevligt, trevligt.
Sen så vågade jag säga hej till henne via cyberspace. Och vi hade ett avslappnat samtal. Hon anförtrodde mig att läsa igenom sitt skolarbete. Det kan tyckas löjligt, men jag blev jätteglad över det.
I ett rent lyckorus börjar jag köra in veden som pappa har tjatat på mig så länge.
På kvällen bär det av till holmhällar. Klara kommer hit, och så småningom kommer Anna, Hugo, och Micke i en röd lite bil. När vi kommer fram kommer Bosse springande. I mörk kavaj, orange scarf, och en sån där liten jude-liknande mössa. Väldigt fin och väldigt glad över att vi har kommit. Alla förutom Anna och hugo vet inte riktigt vad det ska bli, så vi blir väldigt överaskade när det visar sig att det har varit ett sing&songwriter-läger där som nu ska ha en presentation. Tio stycken musiker ifrån världens alla hörn har under en vecka skrivit låtar tillsammans och framförde nu dom var och en eller två och två. Väldigt fint. Alla var jätteduktiga. Och en såg precis ut som Eva röse, det var nog den mest obehagliga look-aliken jag någonsin sätt.
Efter att konserten var slut, och vi kramat klart på bosse, åkte vi till Hemse för att spela mitt nytillverkade spel och dricka te. Alla tycktes nöjda och glada, och jag tror att spelet kommer att spelas igen någon gång i framtiden.
Det var väldigt fint att träffa Anna. Och det är så härligt när någon flera gånger under en kväll bara kommer fram och kramar på en och säger att den tycker om en så mycket.
I såna lägen kan man även överleva hundra dagar till.
Kommentarer
Trackback