Det var Jesus andra pappa som var gud, inte han!
Jag öppnade upp ett tomt mail i facebook nyss. Till en person jag aldrig har träffat. En person jag trodde var borta.
Nästan lika borta som jag. Men icke. Och eftersom jag som vanligt inte vet någonting, så är det lika bra att förvänta sig det värsta på en gång. Jag är så pinsam. Dock börjar jag mer och mer tro att jag har blivit lurad. Att alla runt omkring mig har förstått något som jag inte har förstått eller kommer förstå. Du sa du behövde tid och du hade tid. Nu springer du härsan och tvärsan. Jag sitter. Och det där behovet av tid verkar mer och mer bestå av ett behov att sparka ut mig ur ditt liv. För vad har du annars åtgärdat för att nå din sinnesfrid? Jag oroar mig över din rotlöshet samtidigt som jag avundas den mer än något annat. För rötter är det enda jag har. Starka, sega rötter. Jag sitter fast. Totalt. Även om jag har några vänner. Ett par underbara älskade vänner. Utan dom hade jag huggit ner det här jäkla trädet för länge sen. Det ruttnar.