bullibulli

Ibland kan det ta flera dagar innan man vaknar och märker saker.
Som när man kliver utanför dörren och märker att hela ängen brinner
utav soliga maskrosor. Man har liksom inte sett dom växa fram.
Helt plötsligt är dom bara där. I ett översvallande miljontal.
När man får tid för att bada i dom dagen efter har dom redan blåst iväg.
På den gula brinnande ängen finns det bara små flyktiga askblommor kvar.
Och jag vet att det kommer dröja ett år tills dom kommer leva upp igen.
Och jag vet att jag kommer missa dom på samma sätt då med.

Jag undrar hur mycket det säger om mitt liv?


Och jag undrar om du någonsin älskade mig på det sättet som jag älskar dig nu.
Du skulle ramla omkull.
Nej, du skulle stå upp.