bullibulli

Mina föräldrar har, lördagkväll som det är, bjudit hem några vänner och jag drog nitlotten att rasta de två dvärgpudlarna tillsammans med min mörkrädda lillasyster. En liten tur runt kvarteret bara. Inga konstigheter.
Jag anar ändå lite oråd och bunkrar upp med kavajer, mössor, halsdukar, och vantar på min späda kropp. Väl ute i vintermörkret väntar slutklämmen på Tuva. Och då är det inte den söta Tuva Novotny utan stormen med samma namn. Trots att jag var bättre klädd än nån gång tidigare denna vinter så förvandlades mina lemmar till ovanligt tjocka kontrabassträngar i någon hitills okänd upptempolåt. Genom fönstret hade vädret sett så där kolsvart och mysigt ut, jag hade varit helt säker på att saken var biff. Men minusgrader syns tydligen inte. Det var tydligen en kallskuren råbiff vi hade att göra med. Mitt hundval för dagen (kajsa) förstår iallafall galoppen och förflyttar sig frammåt så gott det går med fyra förfrusna eko-gurkor till ben. Min hjärna går ner avsevärt i aktivitet, men jag hinner ändå tänka två tankar. 1. Man skulle tamigtusan vara lite fetare. 2. Man skulle tamigtusan flytta söderut.
Den andra tanken kan såhär i efterhand säkert ses som bara ett sidospår på den första tanken, men så är det faktiskt inte ute i den brännande kylan. Där börjar allting om från noll. I bästa fall. Oftast på minus. Temperaturen sätter spelreglerna. Man måste inte bara börja om och inse att det är jäkligt kallt och att man måste hitta en åtgärd, utan man måste oftast även lära sig att tänka. Vilket såklart är en ganska jobbig process, och jag tror att många av er bara skulle ge upp där ute och gå under i den hårt bitande isvinden. Min räddning ikväll blev dock min tjocka vackra hund Kajsa som drog mig hemmåt när mina ben hade svikit. Så det är väl det tredje alternativet.
Om du inte vill flytta utomlands eller bli tjock själv, så är det bara att göda upp din hund. Detta går ofta mycket lättare också, och lat som jag är blir det väl mitt val även imorgon.
Imorgon är vi en dag närmare sommaren.