bullibulli

...så glömmer jag ju väldigt lätt att skriva saker här. Jag har ännu impulsen att bearbeta mina tankar i bloggskrivarbanor,
men jag har inte karaktär nog att sätta mig här och skriva. Den som skriver nu är en helt annan karaktär. Nåväl.
På tal om demens..
Så har "du är min man" med BAO legat på svensktoppen sedan 1879. Hur kan det komma sig kan man ju fråga sig? 
Har det med låtens stora variation att göra? knappast.. Nej, det måste ju handla om den utbredda demensen i Sverige. Det går ju inte komma ifrån att det är tantmusik. Och tanterna glömmer helt enkelt bort låten vecka efter vecka. Jag ser ingen annan förklaring. 

Mamma går på Hemse. Får se en liten pudel. Går självklart fram och klappar. Kikar upp emot ägaren och frågar på en ren byråkratisk nivå: Är det en dvärg?
"nej" säger ägaren " Det är en hund"

I Förrgår kom min syster hem med en bok. Ni har säkert hört talas om den. "Barn skriver till gud". Det är en fantastisk bok.
"käre gud
Jag blev vänsterback
Tack!
/Roland"

"Käre Gud
räkna med mig.
Din vän.
Hubbe"

"Du är en av de två
jag tycker bäst om
i hela världen.
Petra"

"vi har läst att
Edison uppfann ljuset.
Jag trodde det var du.
Anna Maria"

"Käre Gud
Din bok är rätt frän.
Jag gillar science fiction.
Du hade hemskt bra ideer och
jag skulle vilja veta hur du kom på allt.
din läsare
Jimmy"

"Hur fick du reda på att du var gud?"
Pernilla

"Förlåt att jag 
inte har skrivit
tidigare men
jag har inte lärt
mej att skriva
förrän nu.
Märta" 

Jag har inte skrivit på länge här. Klara verkar tycka att jag ska göra det. Och då gör jag väl det då.
Ingen kommer väl tycka om innehållet, men så är det ibland. Det blir det här eller inget. Och nu är inget
redan försent. Ett bortirrat brev till Sofie.
Vem är du?
Vad vill du mig?
Jag tror att jag har gett upp hoppet om att hon ska ta sig samman och leva upp. Det verkar inte vara anledningen.
Det är försent. Hon hade isåfall i ett svagt ögonblick mycket tidigare gjort det. Och jag vet lika mycket att jag inte är
värdelös. Hon tycker om mig väldigt mycket. Kanhända inte lika mycket som hon tycker om ilskan. Men det är en smäll
jag får ta. Vad har jag för fler alternativ? Vill hon inte göra mig illa? En möjlighet, men då måste hon, mina en miljon rop till trots, vara väldigt säker på sin sak. Att hon inte skulle vara till någon nytta här. Kan hon vara arg på mig? också möjligt. Även om hon har sagt att så inte är fallet.
Har vi växt ifrån varandra? Möjligt, men låt mig då få se det. Jag är fast.
Jag vet att vi har gjort olika val. Tänkt olika tankar. Säg mig vilka resultat det har gett.
För att gå emot mig själv och ge ifrån mig lite ilska:
Jag är arg på dig
Du sårar mig
Mycket
För jag saknar dig
Och du ignorerar mig
Och jag tror att det här tillståndet är omänskligt
för det gör ont
För du sårar mig
Och då blir jag arg på dig
Och stå ut med mig
För jag behöver dig.

Och nu kan jag aldrig veta när du får läsa det här. Tur är kanske det.
Men jag säger dig. Om du läser detta och fortfarande spelar död. Va död då.
Du får vara död. Gå bara. Kom aldrig mer tillbaka. Försvinn. Tänk inte ens tanken på att se mig igen.
Jag kommer vara uppe i luften. Och du ska inte få fortsätta dra ner mig. Visst ska du få sitta för
dig själv och hålla dina skatter i en burk. Men dra inte in mig i skiten. Då är du död för mig.

Ring mig, vännen.

Nu.